Tjäna pengar på att skriva

Tjäna pengar

Tjänar pengar

Tjäna pengar på att skriva

Vi uppmärksammar Svante Weylers artikel Publicerad 30 december, 2012, om kungaböckerna och förlagens roll.

Kungarapporteringen är följden av en krass kalkyl och kvällstidningarna tjänar mer på att skriva snällt om kungen menar förläggaren Svante Weyler och skriver följande:

”Kungaböckerna är lite av en egen genre. Det har funnits flera resonemang kring varför de här uppgifterna om kungen först publicerades i bokform, och inte i kvälls- eller skvallertidningarna.

Det främsta skälet till att tidningarna inte kan skriva det här är framförallt att de sedan 30 år tillbaka lever i ett slags symbios med kungahuset. De tjänar mycket mer på att skriva snällt om kungen, och det här tror jag bygger på en väldigt tydlig kalkyl från framför allt Expressens och Aftonbladets sida.

De vill aldrig bryta den pakten.

Så även om journalister på tabloiderna har kännedom om de saker som kommit fram i och med kungaböckerna, och till och med tänker skriva om dem, så vill de aldrig vara de som skriver först. Som nummer två kan de däremot skriva – när någon annan har begått ofinheten att visa rumpan i societeten, för att citera Peter Dahls berömda målning.

Men kvällstidningarnas ekonomiska kalkyl bygger på att stryka kungahuset medhårs. De tjänar mer pengar på detta av den enkla anledningen att folket i grunden tycker om kungahuset – och de här tidningarna lämnar aldrig folket. De är som moderaterna. De har ingen åsikt som inte minst 35% av folket delar. Det skulle spräcka kalkylen. Det är ett skäl till att tidningarna är återhållsamma i sin rapportering om de kungliga.

Det andra resonemanget handlar om att förläggare kan vara mindre rädda för att närma sig gränsen för förtal, eftersom det juridiska ansvaret för vad som skrivs i en bok är författarens eget – inte förläggarens eller, som i fallet med en tidning, den ansvarige utgivarens.

Detta tror jag är en myt. Jag känner inte till några sådana exempel. Jag har själv givit ut böcker som både har varit i närheten av gränsen och också formellt kunnat anses gå över gränsen. I de fallen har det gällt saker som spioneri mot landet och kränkningar av vår territorium, inte huruvida någon har haft något extra till kaffet.

Det finns också i lagstiftningen en sinnrik detalj för att förläggare inte ska kunna skicka ut författare på banan och sen stå bakom kulisserna och slippa ta risker. Lagen säger att i händelse av fällande dom är förläggaren skyldig att bistå författaren ekonomiskt vid eventuellt skadestånd. Det är helt enkelt för att den starkare parten, förläggaren, inte ska kunna utnyttja den svagare, författaren.

Lagstiftaren har alltså tänkt på risken för samvetslösa förläggare.

Men jag menar att det är förläggarnas skyldighet att gå nära gränsen. Förläggare och redaktörer ska gå precis så långt som det går. Det är ju därför man har gränser – för att man ska gå fram till gränsen, inte för att man ska hejda sig långt före den.

Men det man väljer att publicera måste vara sant och det måste vara relevant. Reglerna för förtal är sådana. Det hjälper inte att det bara är sant, det måste också vara relevant.

I praktiken är det extremt ovanligt med förtalsmål i Sverige, och det beror på två saker. Det ena är att yttrandefriheten är väldigt vidsträckt. Det krävs mycket för att få någon fälld för förtal. Det andra, och det är naturligtvis komplicerat, är att alla vet att den förtalade i någon mån blir förtalad en gång till om man gör sak av det. Detta räknar nog ibland tidningarna med, men kanske mer sällan förlagen. Man kan skriva något som är ganska grovt och räkna med att den berörda inte protesterar eftersom vederbörande inte vill hamna i tidningen en gång till.

Det är naturligtvis ett faktum som kan utnyttjas cyniskt.

Vid en viss punkt skulle förstås Aftonbladet eller Expressen kunna göra en ny kalkyl, där de tänker att ”nu har kungen haft så mycket för sig att vi tjänar mer pengar på att skriva negativt om honom än positivt”. Jag tror att det är en bra bit kvar till den kalkylen. Folket är förtjust i den typ av kungarapportering som vi nu har.

Men en sak är jag fullständigt övertygad om, och det är att hovjournalistiken i slutändan handlar om just kalkyler. Särskilt i tider när medierna redan slåss för livet.”

Många tjänar pengar och alla vill tjäna pengar. Vi delar den uppfattningen att alla måste få chansen att tjäna pengar på att skriva. Att få tjäna pengar på att skriva är viktigt inte bara för den enskilde utan även för folk i allmänhet och för tidningarna. Alla i samhället skall få den möjligheten. Men att tjäna pengar på att skriva få inte leda till förtal. Att däremot skapa extrajobb och studentjobb är viktigt, för att så många som möjligt i samhället skall kunna tjäna pengar.

Publicerat i Ledarskapskurser  |  Kommentarer inaktiverade för Tjäna pengar på att skriva